Bagunçaços vänner

Sista dagen Bagunfestlata

2011-12-21T05:46:00.000-08:00

Höjdpunkten sista dagen var nog Carlinhos Browns närvaro, han har varit musikaliskt ansvarig för filmen Capitaes da arreia, som bygger på Jorge Amados klassiska bok om ett gäng unga gatutjuvar. Jag hade svårt att uppfatta talet men det gav ganska vackra bilder från ett Salvador för 50 år sedan, kanske lite romantiskt, men njutbart att titta på. Skådespelarna var hämtade från olika sociala projekt i Salvador och gjorde ett trovärdigt intryck. Alla var med när filmen nu visades och fick representera sina egna lokala kvarter i Salvadors utkanter. Det skapade en trovärdighet och gav festivalen ännu mer tyngd när de framträdde tillsammans med Carlinhos Brown.

Vi svenskar, Maria, Gabrielle och jag placerades som jury för den sista dagens avslutande festival, för att rösta fram bästa band. Det var inte helt lätt att döma tävlingen, detta band hade de bästa scenkläderna, men tyvärr en usel sångerska. Falsksången är ibland bedövande, det som istället är starkt är energin på scenen och inlevelsen. Bola som varit i Sverige sjöng av hjärtans lust. Andresa som också varit med på de två senaste resorna sjöng inte så lysande men hade komponerat egna sånger om att bo i området.

Det var en mycket lyckad festival, men ansträngande. Joselito och alla som jobbat med festivalen var helt slut. Men det känns att föreningen just nu är inne i ett positivt skeende, ett viktigt skäl är stiftelsen i Sverige som ger en trygg bas för ekonomin. Joselito känns mer avspänd och klok än på länge, han har hittat sin plats i livet, men kan genomföra också andra projekt. Nu är han koordinatör för en organisation som samordnar arbetet i Brasiliens favelor. Många av de gamla deltagarna dök upp och det kändes riktigt bra. De sköter sig och kämpar vidare. Jag kan till slut inte undanhålla bilden av denne yngste slagverkaren.

Joselito fick Zumbi de Palmares utmärkelse

2011-12-20T10:54:00.000-08:00

Idag på Bagunçaços 20 årsdag hedrades Joselito av stadsfullmäktige i Salvador vid en ceremoni i det tradtionstyngda plenisalen. En av grupperna spelade och en fullmäktige ledde ceremonin som gav ett erkännande åt hans arbete. Det var riktigt trevligt.

I sitt tacktal talade Joselito om erfarenheterna av Sverige, ett land som för hundra år sedan var lika fattigt som Brasilien nu, Men jag har lärt mig att svenskarna organiserade sig och började studera, sa han. Det är så vi också måste göra sa han och vände sig till ungdomarna. Han talade också om att ge de svarta sin rättmätiga plats i Salvador, att representeras i fullmäktige efter sitt antal. Det var mycket mer roligt att vara med än jag tänkt, en riktigt fin ceremoni.

Bagunfest dag 3, Tema stiftelsen Bagunçaço

2011-12-20T07:52:00.000-08:00

Tredje dagen blev bara rolig. Stiftelsen Bagunçaço hade hyrt en studsmatta och barnen stod tålmodigt i kö för att få hoppa, sedan vände de tillbaka och ställde sig sist i kön. Fotboll naturligtvis och på kvällen spelade flera band, bland annat deras blåsband, som har fått avlagda instrument från Stockholms musikskola. Blåsinstrument är ovanliga här, mest är det slagverk man självtillverkat. Därför är blås något exklusivt, men det lät riktigt kul. Lägger upp en länk till youtubeklipp.

Disko körde man också i en lektionssal, laserljus, stroboskop och högt tryck. Jag fixade en minut, men stämningen var hög. Joselito satt på kontoret och kollade läget med hjälp av det övervakningssystem som installerats. Det finns sexton kameror och jag har fått löfte om att lägga ut en länk så att ni snart kan följa vad som händer på Bagunçaço i realtid.

Projektet Alagados

2011-12-19T04:11:00.000-08:00

Bagunçaços andra dag av firande ägnades projektet Alagados. Det är Silvia från USA (till höger) som driver detta projekt. Sju ungdomar från föreningen har fått chansen till universitetsstudier. Deras kursavgift betala och de får samtidigt ett stipendium på 600 kronor i månaden. Det är fler ungdomar från området som studerar på universitet och detta ser jag som en av de stora förändringarna, det har skapats en kontakt med en annan värld, det kan löna sig att studera.

Det serverades en feijoada för ett lite högra pris och pengarna gick till projektet. Dessutom serverades för första gången öl, det var bara vuxna som fick tillträde. Många av de gamla grabbarna (mest) dök upp, fick ta sig ett glas öl och vara vuxna. Kul att se hur de utvecklas, de flesta kämpar med att få ett arbete. Det är ofta utbildning som är den stora skillnaden. Flera sa att de arbetade som elektriker. Jag vill ha en anställning, inte bara ett arbete, uttryckte de det.

Det är sju ungdomar som läser på universitet. Till vänster Bira som tillsammans med Magal (som var ute och spelade) studerar musik. Eusilene (med rött hår), Joyce (i solglasögon) och Junior (vid micken) studerar socialt arbete, medan en tjej (i gul tröja) och Jackson (längst till höger) studerar juridik.

Bagunfestlata 20 år

2011-12-18T05:34:00.000-08:00

Igår invigdes Bagunçaços 20 årsfest som kommer att vara i dagarna fyra, fast inledningen blev lite dyster. Jane som är en kvinna som varit med nästan från början avled i sviterna av sin diabetes. Ganska tidigt sökte hon upp föreningen när hon misshandlades av sin man. Hon flydde tillsammans med sina barn som ofta varit aktiva. Caboclo var med redan från början, Ricardo var ganska nyligen i Sverige. Hon praktiskt taget bodde på Bagunçaço i starten, hjälpte till med att laga mat och annat.

Därför hölls firandet ner den första dagen, det blev bara workshops, i en av dem hade man byggt en en modell av en skateboardramp och ungarna tittade intresserat på. I en annan höll man på med graffiti, först målade man gemensamt upp en del av muren med röd grundfärg och till slut blev stod namnet Bagunçaço där i klara färger.

På kvällen visade det film om unga drogkillar och vad deras drömmar handlade om. Idag fortsätter firandet med en feijoada till förmån för de ungdomar i området som fått chansen att studera på universitet. På tisdag är temat Stiftelsen Bagunçaço, den svenska stiftelse som stöttar föreningen och på tisdag kommer den stora festen med Margaret Menezes, Carlinhos Brown och föreningens egna band. Då visas också Capitaes da arreia, filmen som bygger på Jorge Amados klassiska bok om gatubarn i Salvador, där Bagunçaço varit aktiva i filmarbetet.

Välkomna till Baguncacos 20 årsfest

2011-12-17T01:41:00.001-08:00

Capitães da Areia

2011-11-04T06:49:00.000-07:00

Nu fyller Baguncaco snart 20 år.

Se denna lilla film från förberedelserna för filmningen av Capitães da Areia Jorge Amados klassiska, lite romantiska, skildring av gatubarn

http://www.youtube.com/watch?v=-2l-nWyEO5o

Joselito uttalar sig och är lite stolt över att Bagunçaço tilläts vara aktiva i förberedelserna

Goda nyheter från Brasilien

2011-07-23T08:28:00.000-07:00

Joselito har berättat att Bahuncaco varit med på TV Globo idag lördag, ett längre reportage. Jag lägger med en bild jag fått.

I övrigt verkat det vara full fart på verksamheten. Senaste goda nyheten är att man troligen får en Van, för att skjutsa ungarna i. Historien bakom är att det är en gringo (jag tror italienare eller nåt sånt) som försökt föra in en van till Brasilien. Men han har inte lyckats få den genom tullen. Till slut ger han upp och beslutar sig för att skänka den till någob social verksamhet, om de lyckas få in den i landet. Allt talar nu för att dert blir Bagunçaço, och sånt här är Joselito en mästare på.

Verksamheten drar igång och Joselitos bok om Bagunçaço lanseras

2011-01-31T14:25:00.000-08:00

Nu drar verksamheten på Bagunçaço igång efter sommarlovet. Flera personer kommer att anställas, bland dem Ana som ansvarar för ekonomin och Marcio som skall arbeta socialt. Marcio berättar att på senare tid har droganvändningen ökat igen i området, han skall därför försöka arbeta som uppsökare. Det är den obehagliga drogen crack som så snabbt förstör. Som tur var har dock våldet just nu minskat, fast med crack är risken stor att den ökar igen.

Joselito berättade om de fina målningar av Zaca som finns på flera håll i huset. De tar upp olika sociala problem som droger, tonårsmammor, alkohol, våld och mord. Bakom honom fanns en målning som visade en död kille under en duk. Han berättade att det fanns många ungdomar som vi känt som nu mördats, han räknade upp tio stycken.

Han talade också om vikten av att läsa. Fotbollsspelare kan inte alla bli och det finns bara en från Bagunçaço som blivit känd sångare (Tom Black) Men han lovade att om man läste mycket skulle man få chansen till ett bra jobb. Ett exempel är Poquito som nu är ansvarig för Brasiliens utvecklingsstöd till Cabo Verde. Därefter öppnades Bagunçaços bibliotek med den stora begivenheten att här finns nu en bok om Bagunçaço, eller skall man vara ärlig en bok om Joselito. Den lanserades idag och ger en bra bakgrund till arbetet

Repetition med Bagunblås

2011-01-20T13:39:00.000-08:00

Här repeterar Baguncacos delar av Baguncacos blåsgrupp, De försöker skapa en ny sammansmältning av blås och slagverk. Blås är mycket ovanligt i området efterom blåsinstrument är dyra. Dessa har man fått från Stocholms musikskolas utrangerade. Det stora problemet just nu är rörblad som är dyrt

Detta med pengar

2011-01-12T07:01:00.000-08:00

Träffade Joselito igår, jag tycker att detta han berättade är intressant

En kvinna hade träffat honom när han åkte buss. Men är du inte Joselito, har du inte varit i Europa, har du inte varit i TV? Hur kommer det sig då att du åker buss och inte har bil?

När de ser min motorcykel tror de att den bara är en fasad, att jag egentligen har en massa pengar gömda någonstans. Bara när de ser mig sitta här och prata med gringos tror de att jag har en massa pengar som jag fått.

Joselitobok

2010-12-17T03:56:00.000-08:00

Äntligen har Joselitos bok om Baguncaco blivit färdig. Jag håller på att läsa den och kan inte kommentera så mycket. Den handlar främst om den första tiden fram till år 2000 och det nya huset som man nu arbetar i. Många av bilderna är mina, en del avdem skickade jag tidigare i år, andra benäms från Baguncacos arkiv. Känns skönt att känna att man är en del av historien. Tillformatet är det en enkel bok med svartvita starktrastrerade bilder.

I övrigt så verkar verksamheten på Baguncaco rulla på, fem band repar, TVlata arbetar vidare. Det verkar dock som om man kommer att få lite kuft under vingarna framöver. Baguncacostiftelsen ökar sitt bidrag och ett nytt projekt som jag inte riktigt förstår är precis godkänt. Man kommer dock att försöka fortsätta med en ganska liten grupp anställda för att inte förväxa sig och skapa konflikter. Rildo, Joselitos bror sedan dona Joven adopterade honom som ung, är tillbaka ocharbetar med produktionen av Tom Black.Sångaren från Baguncaco som kom två i brasilianska Idol.

Tom som blev tvåa i Idol. Hittade denna intervju jag gjorde med hopnom som jag publicerar oredigerad

2010-10-12T02:25:00.000-07:00

Nu tänker jag på mitt arbete och på att bilda min familj. Förut gällde det bara kul, i dag är jag är mycket ansvarsfull jag bäddar min säng.

Jag hade en mycket stor dröm och det var att resa till Europa och så blev det så. Det var inte bara fantasi det var något väldigt bra. Och det ändrade på mitt sätt att se världen, jag lärde känna andra människor och andra vanor, många mycket bra människor. Alla berättade sin historia och alla var helt olika, en del kom från slummen. Tack och lov har jag inte hamnat i droger eller brottslighet. När man lever där vi lever så är det man inblandad i brottslighet och droger. Det var en kille som bara råkade se ett rån och han mördades eftersom han tänkte vittna. Det är inte så att vi tänker på brottslighet den bara finns där liksom våldet.

Samtidigt är vi konstigt nog lyckliga, eftersom vi som kommer från enkla förhållanden vet hur man lever, vi kommer på en fest och har kanske inte pengar att köpa läsk eller en smörgås men ändå har vi roligt trots att vi har en massa problem.

Jag känner mig lycklig men jag har många att tacka för att jag är lycklig, Bagunçaço, min mamma. Nu för tiden så läser jag böcker, det skulle jag aldrig gjort förut. Jag ser på nyhetsprogrammen på teve och intresserar mig för världen.

Om jag fick en mikrofon tala i så blev jag var rädd, den var som ett stort hål som försökte svälja mig, jag kom ju ifrån ghettot förstod inte var de talade om, jag förstod inte deras språk. Det var om en kredit som skulle ge och jag förstod ingenting. Nu tycker jag om att tala i mikrofon.

Jag hoppas naturligtvis få barn framöver jag sparar lite pengar av alla pengar jag tjänar sätter jag in lite på banken.

Jag har vänner som säger att deras liv redan är slut, men jag säger att livet är slut först när man ligger i kistan. Man måste kämpa för att nå sina mål. Jag gick en musikkurs på universitetet det är nästan en mil bort och jag måste gå för att komma dit för jag hade inte pengar till bussen. Jag gick hela vägen till fots, därför är jag nu bra på att spela keyboard. Förut var jag bara självlärd nu kan jag spela bättre. Jag anser att jag är intelligent och kompetent.

Min stil är soul pop jazz och bossa nova, det har jag upptäckt nu. Men jag spelar all typ av musik, smörsång, pagode, och annan skräpmusik men nu har jag min egen stil. Jag har börjat förstå vad som är musik. Man sa till mig nu sjöng du en ters, oj då, var det för något, nu vet jag att det är tredje tonen i skalan. Nu lägger jag själv på stämsången vid inspelningarna, tersen, kvinten och sjuan. Jag gör allt jag inte kunde, förut var jag lekman.

En sak som jag observerade i Sverige var att där fick de mat i skolan, här får vi inte ens mellanmål. Jag tog 1 kr för att jag skulle betala maten men de sade att det var gratis, är det verkligen, så stämmer det verkligen?
Jag fick skriva mer än 200 autografer

Där fick man lära sig engelska i skolan, det fungerar inte här vi lära oss inte det, det prioriteras inte och ändå kan de vara så viktigt för att arbeta, här finns massor med arbete i turistbranschen.

Tom kom från Bagunçaço kom tvåa i Idoltävlingen i Brasilien och är nu en stor stjärna

2010-10-09T04:22:00.000-07:00

Jag minns första gången jag hörde honom sjunga på Bagunçaço, en glasklar säker röst, den där killen skulle kunna bli en sensation tänkte jag. han var då en liten späd grabb, långt innan målbrottet. Han växte upp och rösten var inte längre lik en sågklinga men han var musiklisk. Han var med flera gånger till Sverige, sjöng bl a för Silvia under barnens världs pris i Mariefred.

Nu är han stor i Brasilien, många av de stora artisterna i Bahia, som Carlinhos Brown och Margareth Menezes höll på honom (MM hade dock gkömt att hon sjömg med honom)

Nu vill han inte ha någon producent som lurar honom och gör honom till någon annan. Han vill arbeta med Joselito, Bagunçaços grundare och genom sitt arbete ge saker tillbaka till andra ungdomar där och till Bagunçaço. Han vill inte flytta från sitt hus i periferin till São Francisco de Conde utan vill vara samma människa. Jag blir så glad att höra detta, jag minns när han bodde i ett enkelt rum tillsammans med sin mamma och alla sina syskon, en av alla dessa kämpande mammor. På bilden från Joselitos artikel ser ni dem tillsammans, Joselito, mamman och Tom. När jag ser videon från tävlingen snyftar jag

Besök av nordamerikankt universitet

2010-07-30T23:29:00.000-07:00

Northeastern hette universitetet som besöke Bagunçaço, de blev så berörda och glada att de bjöd på avskedslunch den 21 juli. Här ser ni två bilder. Kan dessutom berätta att Tom nu avancerat i basilianska idol och att man kan titta på honom här

Växthuseffekt i Bahia

2010-07-19T07:03:00.000-07:00

Talade just med Joselito som varit sjuk en vecka i det regn som nu fallit i Bahia

Förut regnade det kraftigt i Pernambuco och Alagoas, många dog. Nu har regnen komit till Bahia, tre stora ras, sex männsikor döda, ett i Pelourinho. Bagunçaço drabbas ju inte av rasen för man ligger långt borta från branterna

Ton Idol

2010-06-27T14:01:00.000-07:00

Neuton kallas han visst nu, en av de grabbar jag sett som ung hos Bagunçaço han delade rum med sin mamma och sex syskon i ett fallfärdigt hus men hade en mycket säker röst. Ett tag var han sångare i Sucatamania (ett av banden) och minst två gånger har han varit i Sverige. En fin kille som var lite rörig ett tag men kämpar vidare som musiker. Nu har han tagit sig till final i brasilianska Idol, hemska låtar han sjunger men en go kille. Kolla här

Lite bilder från São João

2010-06-21T08:39:00.000-07:00

I Brasilien firas São João samtidigt som vi har midsommar. Man dansar quadrilha som ser ganska europeiskt ut, traditionen är at det skall regna och så äter man den nyskördade majsen och dansar forrô, musik som lite liknar vår musik, men svänger lite mer afrikanskt. Här en bild från Bagunçaços firande i år

Midsommar i Bahia

2010-06-19T04:34:00.000-07:00

Man firar midsommar i Bahia också fast det borde kallas midvinter. Festen kallas São João (jämför Johannesnatten) och är en stor folkfest. Efter festen är det ett kort vinterlov, för Bagunçaços del innebär det att aktiviteterna tar lov till den 6 juli.

Just nu har man inlett ett samarbete med polisen, med fienden som Joselito säger, vit flagg. Bakgrunden är att polisen i de fattiga områdena i Brasilien är korrumperad och våldsam. Flera medlemmar från föreningen har dödats, till exempel Ricardo som jag kände och som ville vittna om ett fall när polisen dödade några a hans vänner. I andra fall är det fäder vänner eller bekanta som dödats, i en del fall när de varit kriminella. För många av grabbarna i området blir det därför naturligt att se polisen som fienden, som det gäller att hämnas på, en livsfarlig utveckling.

Nu har Joselito hittat en hederlig polis med socialt samvete. Tanken är nu att det skall placeras en polis som har regelbunden kontakt med grabbarna på Bagunçaço för att överbrygga klyftan, skall bli spännande att se vad som händer

De små fåglarna i Salvadors utkanter

2010-06-05T09:35:00.000-07:00

Joselito Crispim som är koordinatör på Bagunçaço har skrivit en fin liten text om pojkarna på Bagunçaço som han ser som små fåglar som så lätt ramlar ur fågelbona, hela texten finns på portugisiska här.

Ytterligare en kille som rörts sig i närheten av Bagunçaço har mördats, han var barndomskompis till Joselitos fosterson. Tillsammans med några kompisar bildade han ett litet gäng som började bråka med gäng från andra kvarter. De fick lite rykte och började med småbrottslighet. Bara för några dagar sedan varnade Joselito dem, ni har ett pris på era huvuden. Försök att ta er härifrån. Nu är en av killarna död och en annan skottskadad, en kille vars lillebror spelar blåsinstrument på Bagunçaço.

Varför hamnar killarna här? Just detta med ryktbarhet tror jag är ett nyckelord. I tonåren söker alla sin väg, hur gör jag något av mitt liv, hur blir jag någon? I dessa kvarter finns det mycket få bra saker att lägga sin energi på, vettiga arbeten eller en vettig utbildning. Bagunçaço är ett av de mycket få alternativen, nu har det under några månader funnits mycket lite pengar, delvis på grund av brasilianska bankers blytunga administration och lust att tjäna på räntor.

Joselitoberättar också hur killarna på Bagunçaço försöker bli vaccinerade mot meningit som just nu härjar. Öppentiderna på mottagningen, dit folk köar hela natten, hålls aldrig, vaccineringen avslutas en dag innan det är sagt. Joselito citerar en sång av Raul Seixas (jag tror med text av Paulo Coelho när han fortfarande skrev vettiga saker) "Jag behöver inte läsa tidningar, ljuga kan jag gör själv"

Vi vill gärna ha fler som stöder Bagunçaço, antingen med enstaka bidrag eller autogiro