Joselito Crispim som är koordinatör på Bagunçaço har skrivit en fin liten text om pojkarna på Bagunçaço som han ser som små fåglar som så lätt ramlar ur fågelbona, hela texten finns på portugisiska här.
Ytterligare en kille som rörts sig i närheten av Bagunçaço har mördats, han var barndomskompis till Joselitos fosterson. Tillsammans med några kompisar bildade han ett litet gäng som började bråka med gäng från andra kvarter. De fick lite rykte och började med småbrottslighet. Bara för några dagar sedan varnade Joselito dem, ni har ett pris på era huvuden. Försök att ta er härifrån. Nu är en av killarna död och en annan skottskadad, en kille vars lillebror spelar blåsinstrument på Bagunçaço.
Varför hamnar killarna här? Just detta med ryktbarhet tror jag är ett nyckelord. I tonåren söker alla sin väg, hur gör jag något av mitt liv, hur blir jag någon? I dessa kvarter finns det mycket få bra saker att lägga sin energi på, vettiga arbeten eller en vettig utbildning. Bagunçaço är ett av de mycket få alternativen, nu har det under några månader funnits mycket lite pengar, delvis på grund av brasilianska bankers blytunga administration och lust att tjäna på räntor.
Joselitoberättar också hur killarna på Bagunçaço försöker bli vaccinerade mot meningit som just nu härjar. Öppentiderna på mottagningen, dit folk köar hela natten, hålls aldrig, vaccineringen avslutas en dag innan det är sagt. Joselito citerar en sång av Raul Seixas (jag tror med text av Paulo Coelho när han fortfarande skrev vettiga saker) "Jag behöver inte läsa tidningar, ljuga kan jag gör själv"
Vi vill gärna ha fler som stöder Bagunçaço, antingen med enstaka bidrag eller autogiro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar