Sista dagen Bagunfestlata

Höjdpunkten sista dagen var nog Carlinhos Browns närvaro, han har varit musikaliskt ansvarig för filmen Capitaes da arreia, som bygger på Jorge Amados klassiska bok om ett gäng unga gatutjuvar. Jag hade svårt att uppfatta talet men det gav ganska vackra bilder från ett Salvador för 50 år sedan, kanske lite romantiskt, men njutbart att titta på. Skådespelarna var hämtade från olika sociala projekt i Salvador och gjorde ett trovärdigt intryck. Alla var med när filmen nu visades och fick representera sina egna lokala kvarter i Salvadors utkanter. Det skapade en trovärdighet och gav festivalen ännu mer tyngd när de framträdde tillsammans med Carlinhos Brown.

Vi svenskar, Maria, Gabrielle och jag placerades som jury för den sista dagens avslutande festival, för att rösta fram bästa band. Det var inte helt lätt att döma tävlingen, detta band hade de bästa scenkläderna, men tyvärr en usel sångerska. Falsksången är ibland bedövande, det som istället är starkt är energin på scenen och inlevelsen. Bola som varit i Sverige sjöng av hjärtans lust. Andresa som också varit med på de två senaste resorna sjöng inte så lysande men hade komponerat egna sånger om att bo i området.

Det var en mycket lyckad festival, men ansträngande. Joselito och alla som jobbat med festivalen var helt slut. Men det känns att föreningen just nu är inne i ett positivt skeende, ett viktigt skäl är stiftelsen i Sverige som ger en trygg bas för ekonomin. Joselito känns mer avspänd och klok än på länge, han har hittat sin plats i livet, men kan genomföra också andra projekt. Nu är han koordinatör för en organisation som samordnar arbetet i Brasiliens favelor. Många av de gamla deltagarna dök upp och det kändes riktigt bra. De sköter sig och kämpar vidare. Jag kan till slut inte undanhålla bilden av denne yngste slagverkaren.