Tom som blev tvåa i Idol. Hittade denna intervju jag gjorde med hopnom som jag publicerar oredigerad

Nu tänker jag på mitt arbete och på att bilda min familj. Förut gällde det bara kul, i dag är jag är mycket ansvarsfull jag bäddar min säng.

Jag hade en mycket stor dröm och det var att resa till Europa och så blev det så. Det var inte bara fantasi det var något väldigt bra. Och det ändrade på mitt sätt att se världen, jag lärde känna andra människor och andra vanor, många mycket bra människor. Alla berättade sin historia och alla var helt olika, en del kom från slummen. Tack och lov har jag inte hamnat i droger eller brottslighet. När man lever där vi lever så är det man inblandad i brottslighet och droger. Det var en kille som bara råkade se ett rån och han mördades eftersom han tänkte vittna. Det är inte så att vi tänker på brottslighet den bara finns där liksom våldet.

Samtidigt är vi konstigt nog lyckliga, eftersom vi som kommer från enkla förhållanden vet hur man lever, vi kommer på en fest och har kanske inte pengar att köpa läsk eller en smörgås men ändå har vi roligt trots att vi har en massa problem.

Jag känner mig lycklig men jag har många att tacka för att jag är lycklig, Bagunçaço, min mamma. Nu för tiden så läser jag böcker, det skulle jag aldrig gjort förut. Jag ser på nyhetsprogrammen på teve och intresserar mig för världen.

Om jag fick en mikrofon tala i så blev jag var rädd, den var som ett stort hål som försökte svälja mig, jag kom ju ifrån ghettot förstod inte var de talade om, jag förstod inte deras språk. Det var om en kredit som skulle ge och jag förstod ingenting. Nu tycker jag om att tala i mikrofon.

Jag hoppas naturligtvis få barn framöver jag sparar lite pengar av alla pengar jag tjänar sätter jag in lite på banken.

Jag har vänner som säger att deras liv redan är slut, men jag säger att livet är slut först när man ligger i kistan. Man måste kämpa för att nå sina mål. Jag gick en musikkurs på universitetet det är nästan en mil bort och jag måste gå för att komma dit för jag hade inte pengar till bussen. Jag gick hela vägen till fots, därför är jag nu bra på att spela keyboard. Förut var jag bara självlärd nu kan jag spela bättre. Jag anser att jag är intelligent och kompetent.

Min stil är soul pop jazz och bossa nova, det har jag upptäckt nu. Men jag spelar all typ av musik, smörsång, pagode, och annan skräpmusik men nu har jag min egen stil. Jag har börjat förstå vad som är musik. Man sa till mig nu sjöng du en ters, oj då, var det för något, nu vet jag att det är tredje tonen i skalan. Nu lägger jag själv på stämsången vid inspelningarna, tersen, kvinten och sjuan. Jag gör allt jag inte kunde, förut var jag lekman.

En sak som jag observerade i Sverige var att där fick de mat i skolan, här får vi inte ens mellanmål. Jag tog 1 kr för att jag skulle betala maten men de sade att det var gratis, är det verkligen, så stämmer det verkligen?
Jag fick skriva mer än 200 autografer

Där fick man lära sig engelska i skolan, det fungerar inte här vi lära oss inte det, det prioriteras inte och ändå kan de vara så viktigt för att arbeta, här finns massor med arbete i turistbranschen.